Du är här:Start > Blogg

17 sep tisdag

Att tänka och leva i Gud

Vi har alla våra särskillda intressen och för mig råkar det ha fallit sig så att jag älskar teologi.

Man kan beskriva ordet som "läran om Gud". Det är ett oerhört brett område  som handlar om hur Gud förhåller sig till allting annat som finns till. Som du förstår är det ingen som kan ta in allt man kan säga om det men det finns ändå några som har en otrolig förmåga att ta in olika perspektiv. Medan andra blir oerhört skickliga på ett särskilt ämne.

Sådana människor fick jag chansen att träffa och lyssna på i helgen som var. Jag fick möjlighet genom församlingens och familjens generositet att åka till Cambridge utanför London och vara med på en konferens som handlade ungefär om hur Gud som treenig och världen hör samman.

Bibeln talar både om en värld som vittnar om sin skapare, om en Gud som ingen kan se och om hur Gud stiger ner och tar mänsklig gestalt och alltså blir en del av sin skapelse. Hur det hänger ihop har visat sig svårt att beskriva och misslyckandena har fört med sig verkliga problem. Inte bara för hur vi talar rätt om Gud (ortodoxi) utan också om hur vi lever rätt (ortopraxi) gentemot Gud, varandra och hela skapelsen.

Ett exempel: Under lång tid (ibland fortfarande) hade man oerhörda problem att förså hur Gud kunde bli människa, på riktigt eftersom man hade synen att Gud är evig, inte kan förändras på något sätt och därför är helt bortom vår värld. Då kan Jesus endast bli en skapelse bland andra och hela fokus för bibelns tal  om frälsning kan handla om att komma bort från den här smutsiga världen, smutsiga kroppen, till en annan, ren, gudomlig verklighet.

Men om Jesus verkligen blev en människa med en riktig kropp för att frälsa alla aspekter av skapelsen, då är Gud och skapelse inte skilda åt och frälsning kan börja handla om att den skapelse som vi lever i, och själva är, ska bli upprättad till den härlighet som den hade i början. Det förra har lett till ett förakt för skapelsen och den egna kroppen medan det senare åtminstone har förutsättning att leda till en respekt och ett hopp för dessa.

Det spelar roll vad vi har för idéer om Gud.

Guds välsignelser till dig / Kenneth

3 sep tisdag

Kyrkan mitt i staden

Helgen som kommer har vi som församling ett läger på en lägergård ute i vid havet. Vi har gjort det några år i rad nu och vi upplever alltid när vi åker därifrån att man är glad, kanske lite trött men ändå uppmuntrad.

Årets tema är "Kyrkan mitt i staden" och vi kommer att prata om hur vi ser på oss själva, hur vi tror att andra i samhället ser på oss. Om vi har ett uppdrag att vara just en kyrka mitt i staden och vad det isåfall betyder..

Temat kommer från att jag själv vill utmana mig och hela vår församling att titta upp från oss själva och våra behov till någon annan, till vad vi kan få betyda för någon annan. Ja för hela samhället. Eftersom jag menar att Jesus kallade oss till att gå ut, sträcka oss utåt. Inte för att samla folk till vår klubb utan för att försöka visa med ord och handling att Gud älskar alla människor. Så när vi är med och gör livet bättre för dem som bor omkring oss så utför vi vad Jesus har kallat oss till.

Detta är inga konstigheter. Detta finns i kyrkans DNA men alla tider har sina speciella utmaningar som kan göra att kyrkan drar sig undan till sin egen värld och blir en osund pool av självupptagenhet.

För jag menar precis det, att kyrkan blir osund om hon blir innåtvänd pch självupptagen. Evangeliet som Jesus predikade gällde och gäller alla människor. Det är ett offentligt budskap och erbjudande som omfattar egentligen alla och allting.

Utmaningarna är legio. Det behövs ett intellektuellt och moraliskt självförtroende som allt för ofta saknas. Det behövs en stabil identitet som kan vara öppen och söka dialog utan att tappa bort sig själv. Om språket och övrig kultur har blivit introvert behövs ett arbete för att kunna bli begriplig för andra m.m.

Allt detta är ett gediget arbete om man sjunkit in i sig själv och blivit bekväm där. Men Gud är nådefull och vi ska be och samtala och tänka tillsammans för att allt mer bli en kyrka mitt i staden.

Har du inte anmält dig kan det ännu finnas nåd.

Allt gott!

11 jun tisdag

Pingsten förenar

I vår tid behöver vi mer än någonsin hitta de krafter som förenar
oss. Som människa, medborgare i ett land, som släktingar och vänner och
även som troende kristna. På alla sätt som vi är människor är vi fomade i
gemenskap med andra och mår inte bra om våra relationer fungerar dåligt.

Den tekniska revolution på det sociala området som översköljt världen de senaste decenierna var kanske tänkt att förena människor. Men det verkar istället som att även om den ger oss en enorm översiktlig kunskap av människor och sammanhang så skapar den under ytan ett djupare avstånd som riskerar att bli allt mer oförsonlig ju mindre man faktiskt träffar människor med andra åsikter än mina egna.

Andra kandidater för ett sammanhållande kit i vårt samhälle såsom tron på nationen, välfärdsstaten, religion eller politiska ideologier verkar inte heller längre ha styrkan att förena. Vi finner oss i grupper och vårt sätt att leva verkar tyvärr skapa allt större raviner mellan dessa grupper.

I den här tiden har ju kyrkan mer än någonsin en chans att visa att man
är annorlunda. Lever för ett annat sorts rike. Ett rike vars mål är
enhet i kärlek där skillnad finns men i harmoni. Där minsta antydan på
olika åsikter inte betyder tack och hej utan dialog. En gemenskap där
man avvaktar med domarna över de andra och söker fred så långt som det beror på en själv.

Hur är detta möjligt?

Ja, det kan se dystert ut men för den som tror på Gud finns hopp. Biblen
säger att Gud har utgjutit sin Ande över alla som vill ta emot den. Och
alla dessa, så olika de är, blir barn till Gud. Adopterade in i samma
familj och blir beordrade av sin Far att komma överens. Detta vill Gud
hjälpa oss med genom att ge oss kärlek till varandra som kan övervinna
det som vill splittra.

Kyrkan är inte heller någonsin till bara för sin egen skull utan ska arbeta för att Guds vision om en förenad mänsklighet blir allt mer verklig i de samhällen där vi finns.

Det blir helt enkelt rätt så häftigt att få se det som vi kallar Guds rike när det kommer i sin fullhet. Fram till dess säger biblen att vi fått Anden som en pant på det som ska bli fullbordat. Gud har börjat förena människor. Låt oss vara de som arbetar mot samma mål!

7 maj tisdag

En eld

Förra veckan var många i vårt land samlade kring brasor och sjöng in
våren. Själv var jag med några vänner här i kyrkan och vi spelade Rock,
blues och lite country. Det var riktigt kul.

Jesus sa vid ett tillfälle "Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd." Luk 12:49

Ja det var en sorts eld som Jesus tände på jorden. Men inte den vanliga
sorten som man får se på Valborg utan en som brinner på insidan av
människor. Den ger också ett sken och utrstrålar en värme men inte
mätbar i lumen och celsius.

Elden är en bild av den Ande som Jesus bad hans efterföljare att vänta på. Guds egen helige Ande, Jesu Ande, livets Ande, glädjens, kärlekens, hoppets och
fridens Ande. Den Anden utgöts på den första pingstdagen när man var samlade i Jerusalem för att fira att Gud hade gett lagen till Moses på Sinai berg. Och Jesaja 700 år gamla profetia gick i uppfyllelse:

"Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger
Herren : Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras
hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk". Jes 31:33

Det finns ingen större gåva, inget högre att sträva efter eller ha som mål
med sitt liv än att låta sig uppfyllas av helig Ande. Gud själv vill ta sin boning hos dig, komma dig nära.

"Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva." sa Petrus på den första pingstdagen.

Ett löfte från Gud kan man lita på. Så, vänta inte, låt dig uppfyllas av helig Ande!

Gud välsigne dig!

 

2 apr tisdag

De glada nyheterna

Det må vara ett bra tag sedan Jesus vandrade runt och gjorde gott men för varje människa som upptäcker vem han är så är det för den personen glada nyheter.

Jesus går fortfarande omkring och visar vem Gud Fadern är för människor. Det är fortfarande Jesus som är Guds fullkomliga avbild i mänsklig gestalt. Och när Guds Ande lyser upp vårt inre då kan vi se det vi inte kunde se innan: Att Jesus är vägen sannignen och livet, att ingen kan komma till Fadern utom genom honom.

Det är dessa nyheter, denna syn, denna tro, som väcker en djup, äkta och sprudlande glädje i människan.

En glädje som inte går att hålla tillbaka. Vi ser den i bibeln hos människor som får se Guds härlighet. Vi ser det i det som vi kallar Gamla Testamentet, i lovsångerna som väller fram inför Guds storhet och godhet. Men ändå allra mest i mötet med Jesus Kristus. När han rörde vid människor kunde de inte hålla tyst även då han så åt dem att hålla tyst. (Troligen för att han inte ville att de skulle provovera  Jesu motståndare till handling innan tiden var inne). Istället hände det ofta att dessa människor gick runt och ropade och skrek så att det samlades stora skaror av människor runt Jesus.

Hur skulle det se ut om människor i Nordmaling fick uppleva Guds godhet? Fick SE vem Jesus är?

Jag tycker mig höra och se denna glädje omkring mig. Vi fick smaka på den när Triumphant Gospel från Mellansels folkhögskola gästade oss i lördags. Visst, musiken svänger rejält och harmonierna sitter. Men allting andades en annan sorts glädje än bara den musikaliska. Där fanns samma glädje som gjorde att sångerna de sjöng blev skrivna till att börja med. En smittsam hyllning till Jesus. Det var Gospel: De glada nyheterna!

15 mar fredag

In i fastan

Vi är inne i tiden på året då många kristna avskiljer sig på ett speciellt sätt för Gud. Det gör man till minne av Jesu egen ökenvandring då han fastade 40 dagar och nätter. Det är också en förberedelse för påsken som närmar sig.

Att avstå från någonting för att kunna vara tillgänglig för något annat är nödvändigt på olika områden i våra liv. I bibeln finns den vardagliga bilden av en idrottsutövare som tränar sig, tuktar sin kropp med träning och ger den nyttig kost för att bli så skicklig som möjligt när tävlingen kommer. Vi ser ju hur oerhört långt man måste hänge sig åt sin sport om man ska nå långt. Det blir hela ens liv.

Han som skrev det säger att det är gott att öva sin kropp. Men han går vidare och säger att det är ännu viktigare med gudsfruktan för den har ett värde både nu och i livet efter detta. Själv håller han ordning på sin kropp för att inte komma till korta i sin egen strävan att tjäna Gud.

Den som provat att be vet att kroppen är med när man ber. Man ber med hela sitt jag och om man inte säger nej till trötthet, rastlöshet och annat så kommer man ha svårt att be.

Tankelivet finns också med, naturligtvis. Men det kan lätt skena iväg och inte hjälpa till i bönen. Tankarna får inte flyga iväg hur som helst om vi ska kunna be.

Sedan är människan också ande. Jesus säger att hon ska be i ande och sanning. Det kan ha att göra med sådana saker som våra motiv. Ber vi för att själva få eller har vi andras välsignelse i tankarna? Den som ber efter Guds vilja ber en god bön. På den vägen behöver vi hjälp av Guds egen Ande som vill hjälpa oss att be.

På alla dessa sätt måste vi klara av att säga nej till något för att kunna säga ja till att göra oss tillgängliga för Gud. För Guds närvaro och för tjänst.

Har du frågor, fungeringar till Gud? I öknen där Jesus fastade klarnade hans blick. Jesus förstod där och då vem han var och vem han inte skulle bli. Vad han skulle vara tvungen att säga nej till för att kunna säga ja till att bli din och min räddare. 

I vår församling har vi avskiljt tisdagar för gemensam fasta och bön. Välkommen
att följa med in i fastetiden på något vis som du själv bestämmer. Det
kan handla om att avstå ett mål mat, tv-fasta en kväll. Stänga av
mobilen en eftermiddag och ge tiden åt Gud.

Gud välsigne dig /Kenneth

 

19 feb tisdag

Sådd och skörd

Vid två tillfällen under vår ekumeniska temavecka fick jag tänka till kring årets tema som var "Sådd och skörd". Här kommer en sammanfattning.

Gud säger så här till sig själv i 1 Mos 8:22.


"Så länge jorden består
ska sådd och skörd,
köld och värme,
sommar och vinter,
dag och natt
aldrig upphöra".

Lagen om sådd och skörd fungerar som den ska och det är vi glada för när vi sätter potatis (eller som de flesta gör åker till affären och köper sina grödor). Men lagen gäller inte bara för bönder utan bibeln säger att det som en människa sår i sin egen livs åker, det kommer hon också att få skörda (ex. Gal 6:7-10).

 Den första tanken jag fick var att bibeln är full av löften om lön för den som tjänar Gud och gör gott. Både i livet som det ser ut nu, men framförallt i det liv som vi kallar det eviga livet. Den som sår goda gärningar kommer att få skörda någonting som Gud kommer att ge och som sträcker sig in i själva evigheten. Det är en oerhörd tanke. En tanke som gjort att människor genom historien varit beredda att genomlida stora svårigheter för att få den lönen. Några har till och med fått ge sina liv för Guds rikes skull, de hade blicken riktad på lönen säger Hebreerbrevets författare.

Jag vill hedra alla människor som i stort och smått tjänar Gud och gör gott. Gud själv kommer att belöna dem som lever så. Det du och jag gör för Guds rikes skull det är värdefullt inför Gud och därför något som vi också bör uppmuntra, hedra och värdera när vi ser det hos varandra.

Jesus säger: "Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Upp 22:12

 Detta är gott och väl. Men vad gör den människa som inte kan visa upp så mycket som hon är stolt över? Det var min tanke nr. 2.

"Som man bäddar får man ligga", heter det.

Det kan till och med vara lite skönt att muttra när man ser någon ta konsekvenserna av upprepade dåliga beslut som skadat både den personen och andra runtomkring den.

(Givetvis ska vi ha lagar som ger konsekvenser för vidrigt betende.)

Vad gör vi då när våra livsprojekt bär avtryck av livsval och omständigheter som vi inte är stolta över. Vi har inte haft förmåga att ta rätt väg vid varje korsning. Inte heller att vända om så snabbt när vi kommit fel vilket fått konsekvenser.

Ja som vi sår får vi skörda och som man bäddar får man ligga.

Men, det finns en annan kraft som bryter in i detta system, en himmelsk intervetion, ett avbrott, något oväntat, som inte kunnat förutses av en lagbunden ordning. 

Nåden.

Guds röst ljuder ut till alla som inset sina egna begränsningar, som misslyckats. Vars liv inte blev som man hade tänkt eller ville. Som ville väl men som tog miste, som inte hade kraft att vända om från en väg som man innerst inne inte ville vara inne på. Till den som inte kunde se konsekvenserna av sina handlingar och som nu stirrar dem i vitögat och det man nu ser är inget man är stolt över.

Lyssna på Jesu ord

"Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet,för de ska bli mättade. Matt 5:3-6

Lyckan för oss människor är att det finns en annan lag som uppenbaras av Gud ord, nådens lag. Den motsäger inte lagen om sådd och skörd men säger till alla ödmjuka: Du kan få skörda något som du inte har sått för. Det är någon annan som sått sitt eget liv och likt ett vetekorn själv dött så att du skulle kunna skörda liv.

18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad. 20 Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. 21 Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. Rom 5:18-21

 God bless

/Kenneth Mattebo

29 jan tisdag

Ekumenik?

I söndags på vår gudstjänst här i kyrkan informerade jag om den kommande ekumeniska vecka som vi har varje år och som går av stapeln nästa vecka.

Det kommer bli en bra vecka! Lovsångsgudstjänst på onsdagen i Nordmalings kyrka, på torsdagen är vi värdar för ett bibelstudium i Norrfors och på fredagen firar vi gudstjänst i pingstkyrkan på kvällen med duktig tillresande talare. På lördag fortstätter det med gudstjänster i Salemkyrkan i Mo och avslutning i Svenska Kyrkan på söndag.

Men det slog mig i söndags att alla inte brukar vara så flitiga att besöka andra kyrkors gudstjänser. Och det är klart, om man är aktiv i en församling så är det ju dit man prioriterar att gå på gudstjänst. En annan faktor är troligen också vanlig lathet, vi ids inte gå och besöka andra kyrkor därför att det innebär något annorlunda än vad man är van och då väljs det bort.

Men de finns också dem som tycker att man inte ska fira gudstjänst med kristna från andra kyrkor på grund av olikheter i lära, liv, spiritualitet och annat som kan skilja åt.

Därför vill jag påminna om att Jesus bad att alla som skulle bli hans lärjungar skulle vara ett.

Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far,är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska
världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du
har älskat mig. Joh 17:20-23

Det är alltså ett misslyckande mot Jesu vilja om kristna är osams med varandra. Men det är också ett misslyckande att det finns flera olika kyrkosamfund. Det kan man inte kalla att vara fullkomligt förenade till ett som Jesus faktiskt ber.

Då säger någon alltid typ "men det är ju bra att det finns olika kyrkor för att olika människor ska kunna hitta någon som passar dem". Nej säger jag då, det är det inte. Det bästa vore om alla som kallar sig troende på Jesus Kristus kunde förenas under ett gemensamt tak där man olikheter till trotts erkänner den större och viktigare överlåtelsen till han som är huvudet för kyrkan. (En sådan kyrka skulle inte nödvändigtvis ha problem att nå olika typer av människor med evangelium).

Men. Som läget nu är, med allvarliga skillnader i hur vi läser bibeln och förstår vad efterföljelse till Jesus Kristus innebär så är det nog ofrånkomligt med olika samfund. Och i det läge som nu är kan det komma gott ur det faktum att olika samfund och kyrkor arbetar på olika sätt. Det betyder dock inte att Jesus har ändrat sig och kom på i efterhand att det kanske var bra ändå om hans efterföljare var skiljda åt trotts allt.

Detta är alltså grunden till att vi i vår församling firar gudstjänst och nattvard med kristna från andra samfund: Jesus, som är vår Herre, hade en vilja att vi skulle vara ett. Det är ett synligt tecken på att vi har det mest centrala gemensamt.

Sedan. Ska det finnas ett levande och modigt samtal om vad som skiljer sig åt mellan olika kyrkor och samfund. Vi bör inte släta över det vi anser vara viktiga skillnader. Men ett samtal om känsliga frågor kan nog bara bli bra om vi först har visat varandra kristen kärlek.

Så besök gärna en kyrka som du inte brukar gå till nästa vecka. Du behöver inte stå för allt som de står för, du kan välja att fira det du har gemesant med dem till att börja med.

Vi ber om Guds välsignelse över alla på Jesus troende i vår kommun.

/K

15 jan tisdag

Vid Jesu fötter

Ett nytt år har börjat! I vår församling har vi nu en vecka där vi tar några extra bönetillfällen och dessutom uppmanar till fasta. Fasta innebär vanligtvis att man avstår från mat en viss period och kanske använder tiden som blir över för bön. Det kan vara en måltid eller en dag eller mera. Det kan också vara att man väljer att äta en enklare kost som ett tecken på att det inte är festläge utan tid för allvar och arbete.

Det är lätt att tänka att det inte spelar någon roll att man ber eller fastar. Det är inte alltid man känner något särskilt eller kan se märkbara resultat av den extra ansträngningen. Men det är här tron kommer in. Vi ber för att vi tar Guds ord på allvar och där uppmanas vi att be återkommande. Vi ser på Jesu liv hur det var viktigt för honom att gå åtsidan i stillhet. Tron säger oss att Gud hör och att saker sker när vi ber och tillber Gud.

Inte minst tror vi att det händer något med oss själva. Det är lätt att bönen mest blir en önskelista inför Gud, men det är inte det enda som bön är och kanske inte ens det viktigaste. Kanske är det viktigaste att avskilja tid och uppmärksamhet åt att bereda en plats där jag ger Gud min fulla närvaro. En plats vid Jesu fötter där Guds närhet får prägla mig.

Gud är allestädes närvarande. Men Guds Ande är påtagligt närvarande där människor sträcker sig efter Gud genom Jesus Kristus. Och där Guds Ande är där är frihet. Där görs vi fria. Vår inre människa får luft, kan andas djupt.

Någon har sagt att bönen gör hjärtat vidare så att Guds kärlek får större plats. Bönens belöning är inte först och främst att vi kan bocka av något från vår gudomliga önskelista utan mötet med honom själv, han som är vägen, sanningen och livet.

Gud välsigne dig!

Om bloggen

Här skriver församlingens pastor Kenneth Mattebo.